Retreat

Dags för årets avkoppling, friluftsvecka, solskensdos. Scoutläger till på lördag!

Ett rejält fruntimmer

Jag åkte tåg med dottern, när hon var 6 veckor gammal. Mitt emot mig satt en kvinna i 60-årsåldern, som genast blev intresserad och började fråga om flickan, hur stor hon hade varit när hon föddes, om allt hade gått bra, om jag trodde att hon kunde se något ännu (?) och om hon åt ordentligt. Sedan övergick hon till att berätta om sitt senaste besök på BB: någon vagt definierad släkting eller granne vars dotter just hade fått barn, och vad kvinnans eget barnbarn hade sagt när han fick se den lilla, lilla bäbisen.

Då dök kvinnans barnbarn upp vid våra tågsäten. En väldigt rund 4-åring, som var lika lång som min då 6-årige son. "Jag är hans mormor!" sa hon, stolt, och tillade sedan "Fast jag är faktiskt hans mamma också, eller hans fostermamma, han är familjehemsplacerad hos mig." Och så småningom växte bilden av min reskamrat fram, en kvinna som stod pall mitt i en instabil värld. En kvinna som med gott mod och självklarhet kavlar upp ärmarna och tar i där det behövs, nästan utan att reflektera över det, tror jag. Om man aldrig har väntat sig annat av livet än att det ska bestå av hårt arbete, så blir man kanske inte så kränkt av eller besviken på att alltid vara den som måste ordna upp saker. En "vem skulle annars göra det?"-inställning.

Jag beundrar såna kvinnor så väldigt mycket! Jag är helt övertygad om att det är de som får världen att gå runt. Sån ska jag bli när jag blir stor. Bara jag får sova ordentligt först.

Skördetid!

Å, det är så härligt!
De säger på byn att det är bön-år i år, och det stämmer hos oss. Vi har fått flera kilo brytbönor. Lite arbogagurka har vi också, det är en gammal sort som heter Arboga vit. Och så borlottabönor- de godaste av alla. Det är svårt att få dem att mogna till kokbönor, så vi skördar och spritar dem färska, mmm-gott!

Ja, vilka är de egentligen?

Familjepoliserna? Man har ju träffat dem, i alla fall, många gånger... :( Läs, och begrunda!

Nu var det nära!

Jag har ofta haft mycket att göra i mitt liv. Sådär på gränsen för vad jag klarar. Eller lite över.
Nu trodde jag att jag hade slutat med det, det är ju så dumt ochjag har ju barn och allting. De både kräver och behöver sin tid, och jag behöver min. Då blir det inte mycket tid kvar till föreningar och intressen utanför hemmet. Vet jag ju.

Och jag vill ha en harmoniskt, balanserat liv, inte ett demoniskt balanserande liv. Har jag ju bestämt.

Men jag ville ju så GÄRNA göra bara EN sak till. Bara LITE. Och denna enda ytterligare aktivitet har stressat mig i två veckor, innan den ens hade börjat. Det som jag har sett fram emot så mycket kändes, när det närmade sig, som en enorm börda.

Till slut kom jag på det: jag måste inte, faktiskt! Så en timme innan jag skulle börja, slutade jag. Lättnaden är total. Kommer tid kommer ork. Inte nu.

Ett ords-lista

Nu har jag läst den här listan på så många ställen, så jag svarar på den också. Typ en månad efter alla andra :D Regeln är: svara med endast ett ord.

1. Var är din mobiltelefon? hallen
2. Var är du? soffan
3. Ditt hår? oklippt
4. Din mamma? trädgårdstokig :)
5. Din pappa? sinofil
6. Det bästa du vet? sovmorgon
7. Vad drömde du i natt? bortglömt
8. Ditt mål? utveckling
9. I vilket rum är du nu? vardagsrummet
10. Din hobby? scrapbooking
11. Vad är du mest rädd för? meningslöshet
12. Hur vill du att ditt liv ser ut om sex år? harmoniskt
13. Var var du igår kväll? scrapbordet!!
14. Vad är du inte? framfusig
16. Vad står överst på önskelistan? pigg
17. Var är du uppväxt? mellansverige
18. Vad gjorde du senast? scrapsurfade
19. Vad har du på dig? flanellskjorta
20. Din TV? liten
21. Ditt husdjur? fästingbemängt :(
22. Din dator? virusinfekterad
24. Ditt humör? halvlågt
25. Saknar du någon? ja
26. Din bil? topplockslös
27. Vad har du inte på dig? glasögon
28. Favoritdjur? får
29. Hur var din sommar? aktiv
30. Älskar du någon? ja!
31. Favoritfärg? grön
32. När skrattade du senast? idag
33. När grät du senast? söndags

En räddad bild!!

Vår dotter är en riktig linslus. Idag plaskade hon runt i vattenpölarna på uppfarten för glatta livet- tills jag kom med kameran. Då stod hon stilla en kort stund och sprang sedan fram för att få titta på bilden. "Nu vill jag ta fler bilder av dig!" sa jag, varvid hon sprang tillbaka till pölen, ställde sig i den lite pliktskyldigt, och sprang tillbaka till kameran.

Efter att ha poserat några gånger till tröttnade hon och ville ta egna kort, och jag min knasboll trodde att visningsläget var säkrare än själva fotograferingsläget så jag lät henne hålla i kameran en stund medan jag höll i bärremmen. Tio sekunder, två små tummar och många snabba tryck senare hade flera bilder FÖRSVUNNIT från kameran...

Två timmar, en snäll make och några gratisprogram senare är bilderna tillbaka. #puh!#
Det här ovan ska jag ju scrappa snart/någon gång/förhoppningsvis/när det är utskrivet. Linslusen/kameraloppan är 15 månader där.

Gräsligt

Så är jag gräsänka. Man och barn i Göteborg i flera dagar, och här är det bara åska eller för varmt. Tänk att något kan kännas så roligt och plågsamt trist samtidigt? Jag måste citera en av de stora barnens favoritlåtar på sistone:

"Både glad och ledsen åt en grej,
det är vemod om du frågar mej!"

(från Känsliga Bitar av Anders Lundin och Lars In de Betou)

Men i morse sov jag till 9.30 och nu scrappar jag!! :)

Knappt ett dygn

Idag är det precis 14 månader sedan! Vi kom hem med ett litet knyte som var 20 timmar gammal. Jag hade haft en riktig drömförlossningoch ville stanna kvar i den lilla "bubblan" som jag hade varit i sedan dess. Jag ville inte ligga på BB-avdelningen med all dess stress och stök, utan längtade bara hem till familjen.

Vi bodde kvar i bubblan hela sommaren. Vegas pappa var hemma i tre månader, så när skolan slutade för äldste sonen var hela famljen samlad, hela sommarlovet.

Animerad blombukett

Igår kom de stora barnen och ledde ut mig i trädgården. "Du måste blunda, mamma!"

När vi var framme vid trädgårdsbordet fick jag titta. På bordet stod en skål med rosor flytande i vatten och bredvid den en vas med tre rosor på stam. *Bakom* bordet stod två små pojkar och viftade frenetiskt med kvistar med överblommade rosor, så att blombladen regnade effektfullt ned över hela installationen. "Det är till dig!"

Efteråt bar de rosorna i procession in i köket, så bilderna är tagna inomhus.

Synestesi

Nämen?

Har inte alla det så här??

Torsdagar är gula som en solnedgång och klockan 16.30 är också gult (men har skägg). Måndagar är vita och Stockholm skiftar i brunt och svart och har formen av en liggande rektangel, ganska bred. Mina hemstäder Arboga och Örebro f.ö. är snirkligt i grönt och off-white (Aa) samt ungefär stockholmsfärgat fast rektangulärt i riktning framåt (Öo).

Jag är verkligen lite tagen, jag trodde att alla ser verkligheten på det här viset, fast man bara inte pratar om det så ofta. Hur kommer man annars ihåg saker?

Nu är det verkligen dags att gå och lägga sig...

På läger, utan paraply

Scoutläger, minsann.
Så här var det.

Ettåring

Tänk vad tiden...!
Å vad stor...!
Så liten...!
För ett år sedan...
Att få lära känna dig...

...å, mitt hjärta!