Nu var det nära!

Jag har ofta haft mycket att göra i mitt liv. Sådär på gränsen för vad jag klarar. Eller lite över.
Nu trodde jag att jag hade slutat med det, det är ju så dumt ochjag har ju barn och allting. De både kräver och behöver sin tid, och jag behöver min. Då blir det inte mycket tid kvar till föreningar och intressen utanför hemmet. Vet jag ju.

Och jag vill ha en harmoniskt, balanserat liv, inte ett demoniskt balanserande liv. Har jag ju bestämt.

Men jag ville ju så GÄRNA göra bara EN sak till. Bara LITE. Och denna enda ytterligare aktivitet har stressat mig i två veckor, innan den ens hade börjat. Det som jag har sett fram emot så mycket kändes, när det närmade sig, som en enorm börda.

Till slut kom jag på det: jag måste inte, faktiskt! Så en timme innan jag skulle börja, slutade jag. Lättnaden är total. Kommer tid kommer ork. Inte nu.