Man syr öglor i varandra, och runt sin egen tumme, och därför går det inte att skriva egentliga mönster, så som man skriver stick- eller virkmönster. Allt beror på vilken tumme man har! :) Eftersom jag har ovanligt breda tummar, syr jag gärna med riktigt tjockt garn- som lovikka, eller ett insländskt som heter Ren Uld- då går maskorna ihop ordentligt utan att bilda ett gallerverk med hål.
Att sy utan mönster är en rolig omväxling mot stickning och virkning, och gör arbetet väldigt... avslappnat! Man uppfinner efterhand. Maskorna är också väldigt höga (jämfört med stickning) så arbetet växer fort.
Det första jag gjorde var en liten mössa i lovikkagarn. Vega har haft den på sig en gång, och gav den ett (1) omdöme: vass!
Och det höll jag med om.Mitt andra försök var en likadan mössa i Ren Uld, som är ett betydligt mjukare garn. Den har lilla V haft ute ibland, men hon tycker att den är för vass även den, så jag ska göra ett fleecefoder till den.
Båda dessa mössor har jag tovat lätt efteråt. Då syntes inte längre de hål och felstygn jag hade gjort, jag måste säga att det är en förlåtande teknik!
Jag har gjort ett par mössor till, som inte finns på bild. Ytterligare en mössa är på gång, i ett garn från Wåhlstedts spinneri i Dalarna, som är framtaget speciellt för nålbindning. Det var ganska svårsytt tyckte jag! Men jag håller på att vänja mig.
