Gustafva Björklunds små hårda pepparkakor

Gamla kokböcker är så fascinerande! Jag försöker att inte samla på mig för många, men ibland hittar jag någon som jag vill behålla. Förra sommaren hittade jag "Kokbok för husmödrar" av Gustafwa Björklund, i antikvariatet i Wadköping. Sjätte, tillökade och genomsedda upplagan, tryckt 1853. :)

Där finns fyra recept på hårda pepparkarko, och jag fastnade för det med chilipeppar i. Förra årets försök blev halvbra, kanske beroende på att jag hade dubbel mängd bakpulver :P men idag har jag satt en deg igen, så i morgon får vi se hur den blir.

Så här är receptet:
Ett skåpund brun sirap, ett halvt skålpund stött socker, ett skedblad rifna pomeransskal, en nypa nejlikor, samt starkpeppar och ingefära efter smak. Detta får koka tills sockret smälter, hwarefterdet aflyftes och tilläges 5 skedblad skirdt smör, 5 ägg-gulor, 5 skedblad söt grädde, 1 theskedblad potaska och mjöl att det blir som en vanlig deg. Därefter bakas de och ställas på en smord plåt samt gräddas i swag ugnswärme.

De här mängderna använde jag:
3 dl mörk sirap
2½ dl strösocker
1 msk malda pomeransskal
1 malda nejlikor
½ tsk chilipeppar
2 tsk mald ingefära
0,75 dl flytande smör
5 äggulor
0,75 dl grädde
1 msk bikarbonat
9 dl vetemjöl


Återkommer med rapport efter utbakning.

Virkat

Sommaren som just har gått har varit full av hantverk, men inte så mycket av det har varit scrapbooking, faktiskt.

I juli började jag en fantastisk kurs på Big Picture Scrapbooking med självaste Jenni Bowlin, där hon delar med sig av sina inspirationskällor och sitt sätt att skapa. Hon scrappar mycket, och säljer ju egendesignat scrapmaterial, men skapar också på många andra sätt. Hon använder mycket "vintage"-material, dvs loppisfynd, och mixade tekniker.

Den här kursen, som tar slut om en vecka =|, har inspirerat mig till många nya idéer. Och så började jag virka! Det började med amigurumi. Några mönster hittade jag här. Ett av dem blev så här:

Denna virkade jag också med tjockt garn och 7 mm-virknål, på uppmaning av Isak, den blev 2o cm hög, och mer som en nalle än en maskot.

Sedan hittade jag amigurumi på svenska. Tjejen som har den bloggen översätter mönster från engelska sidor, och lägger ut helt gratis. Bl.a. har hon mönster till små noggins! Så gulligt blev det:Till amigurumidockorna köpte jag först billigt akrylgarn, men det blev inget vidare att virka med, merciserat bomullsgarn var mycket snyggare. Alltså funderade jag på vad jag skulle kunna sticka i stället. Letade på nätet förstås och hittade Stickhjälpen! Jag har just börjat på min andra yemenväst, de kommer lite efter själva västtävlingen, men det är lika bra det. (Tävling och kreativitet hänger dåligt ihop för mig...)

På medeltidsmarknaden här i stan köpte jag sedan en nålbindningsnål och började lära mig nålbindning. Men det är en annan historia!

Lugn

Ibland låter jag bli att försöka stöka till det! Detta är också en slags CASE (se nedan), men i en stil som passar mig väldigt bra. Jag hade tänkt att måla med bubbelplast, men hade glömt att ta med mig plasten :D till scrapträffen, så jag knycklade ihop en vanlig plastpåse och duttade färg med den i stället.

Övrigt material är rub-ons, thickers, min älskade twill och en liten självhäftande pappersspets från Pandyro (som det kallas). Den lilla spetsen har jag använt väldigt mycket, mer än jag trodde, faktiskt. Så himla praktiskt att kunna vecka den så enkelt, och sedan bara sätta fast den direkt!

Vega på promenad

En dag i mars ville Vega gå på promenad med en mycket liten docka. "Haha!" sa hon förtjust, när hon hade hittat ett ställe att sätta fast den på.

Ett av mina otaliga kaosförsök, gjord på Örebroscrappen. Jag försöker ofta stöka till det på mina lyouter, för jag tycker att det blir så snyggt när andra gör det! :) Fast jag lyckas så sällan få det riktigt mys-rörigt, det blir mest lite behärskade krumsprång...

Basic Grey-papper och diverse biljetter mm. samt en spya på snedden- nä förlåt, men det var en jättefin rub-ons föreställande en blommande kvist, som helt förlorade detaljerna mot en mörk bakgrund, uppenbarligen.

Föräldrar och barn

Det här är en scrap-lift, nästan en CASE (copy and steal everything :). En av de finaste dikter jag läst om att vara förälder, hittade jag en gång på en layout i en bok, scrappad ungefär så här, med en suddig bild på en puss.
Jag tänker på den här texten ibland, när jag önskar att jag kunde ge mina barn en lugn och stabil barndom, inte bara kaos och en diskbänk full av använda tallrikar, typ. Kanske är det så, att kaoset är helt på min sida. Jag vet att barnen blir lugna hos mig även om jag är bekymrad för helt andra saker än dem som de funderar på.

Här är texten scrappad med ett My Minds Eye-kit, som jag vann i en utlottning under Örebroscrappen den 25 april. Kompletterat med mme-band och ett par pins, fast HELT utan häftklamrar! Jag har t.o.m. försökt mig på att glossa de utklippta blommorna, men det blev inget vidare! =) Mest blankt med ränder efter penseln... Hur gör man?!

Texten är inte så lätt att se, så jag återger den här:

I am your parent
you are my child
I am your quiet place
you are my wild

I am your calm face
you are my giggle
I am your wait
you are my wiggle

I am your finish line
you are my race
I am your praying hands
you are my saving grace

I am your lullaby
you are my peek-a-boo
I am your good-night kiss
you are my I LOVE YOU


av Maryam K Cusimano

Vårplantering

En snabb och mycket enkel layout om en vardagshändelse: vi planterar den årliga krukan med penséer till verandatrappen.

Biljetterna är Tim Holtz'.

Mer bad

Ännu en bild från förra årets utebad. Härliga klisterbokstäver som jag inte minns fabrikatet på och en liten metallskylt från miaji.

Den här layouten har legat halvfärdig ett tag, och nu har jag haft energi att ta tag i den-samt en del annat ofullbordat. Är det våren? Eller det faktum att jag har börjat städa ordentligt i scraphörnan? Kanske inspirationen från Photo freedom har hjälpt till?

Storebror

Igår hade vi scrapbingo på torsdagsträffen med ÖSS! I ett rutsystem finns exempel på vad som "måste" vara med på layouten, man väljer en rad och gör en layout med det som står i rutorna. Jag valde "röd, chalkat, hjärta, blomma, band", och så här blev det! Tack Mia, för en rolig scraputmaning!

Fotot är från maj 2007, Isak hade just blivit storebror. En omvälvande upplevelse...

Sommar

1 juni -08, sommarens första och enda utomhusbad! =) Edvin har tagt fotot på Vega, 12 månader, som njöt alldeles otroligt av att bada ute.

Äntligen färdigt!

Jag gick en kurs om minialbum på Big Picture Scrapbooking, för ett halvår sedan. Detta är det första av albumen som jag har gjort färdigt... Äntligen! Om de första 16 åren jag och min man har haft tillsammans. Om 16 år gör jag ett till!!

Barndom

Det här är jag. Undrar om det är det första kortet på mig själv, som jag har scrappat? I alla fall är det det första barndomsfotot. Det är taget på trappan till farmors och farfars hus, kanske när vi var på väg att flytta från dem till Gävle? Papper och decos är från ett kit från Stellas.

Du

Vega på ettårsdagen. En färgstark bild, och ändå scrappade jag den i rosa och ljusblått. Inte vad jag hade tänkt från början, men OK ändå. :)

Ett rejält fruntimmer

Jag åkte tåg med dottern, när hon var 6 veckor gammal. Mitt emot mig satt en kvinna i 60-årsåldern, som genast blev intresserad och började fråga om flickan, hur stor hon hade varit när hon föddes, om allt hade gått bra, om jag trodde att hon kunde se något ännu (?) och om hon åt ordentligt. Sedan övergick hon till att berätta om sitt senaste besök på BB: någon vagt definierad släkting eller granne vars dotter just hade fått barn, och vad kvinnans eget barnbarn hade sagt när han fick se den lilla, lilla bäbisen.

Då dök kvinnans barnbarn upp vid våra tågsäten. En väldigt rund 4-åring, som var lika lång som min då 6-årige son. "Jag är hans mormor!" sa hon, stolt, och tillade sedan "Fast jag är faktiskt hans mamma också, eller hans fostermamma, han är familjehemsplacerad hos mig." Och så småningom växte bilden av min reskamrat fram, en kvinna som stod pall mitt i en instabil värld. En kvinna som med gott mod och självklarhet kavlar upp ärmarna och tar i där det behövs, nästan utan att reflektera över det, tror jag. Om man aldrig har väntat sig annat av livet än att det ska bestå av hårt arbete, så blir man kanske inte så kränkt av eller besviken på att alltid vara den som måste ordna upp saker. En "vem skulle annars göra det?"-inställning.

Jag beundrar såna kvinnor så väldigt mycket! Jag är helt övertygad om att det är de som får världen att gå runt. Sån ska jag bli när jag blir stor. Bara jag får sova ordentligt först.